Pura Vida i Santa Teresa

Vi skumpade fram på dessa Costa Rica vägar upp över berg tills vi äntligen kom fram. Santa Teresa är inte stort. En väg som går igenom ett samhälle, med lite affärer och restauranger längs med vägen. Stranden är stor och sträcker sig långt. Det bästa är att det inte finns några hotell restauranger längs stranden där. Vilken skillnad det gör. Det är ett riktigt surfställe.

Vi hade bokat 3 nätter på vårt hostel Wave trotter. Vi hade bokat en liten lägenhet med eget kök. Ingen av oss hade förväntat oss det vi fick. Eget rum med bad och en stor veranda på bakgården av hostelet med köket utomhus på verandan. Där satt vi och kunde se aporna leka och lära sina apbäbisar att hänga och slänga. Vi förlängde fort vistelsen med två nätter.

Det är en otrolig skön stämning i Santa Teresa. Jag tog en surflektion och fick en egen instruktör, Esther från England som sa love åt mig. "Are you alright love?" Bara där gillade jag henne. Sjukt kul var det. Inte som skräck upplevelsen i Puerto Escondido. Hon pekade även ut Costa Ricas bästa surfare som var där och surfade samtidigt som oss fast längre ut bland de stora vågorna. Anthony nått heter han och är från Santa Teresa.

Jag hyrde även bräda två dagar och var ute och surfade själv. Första dagen hade jag sönder en fena. Bra jobbat. Som tur var blev det billigare än den summan jag trodde jag skulle betala för den.

Jag surfade medan tjejerna solade och brände sig. Vi var även ute och dansade lite en kväll. Det var världens oväder med blixt och åska och skyfall en natt. En annan natt så vrålade aporna så mycket att vi vaknade och inte kunde somna om. Vi Var å lyssnade på open mic night, där de spelade en Roxette låt tillägnat svenskarna. Min vän surfproffset Anthony satt bakom oss. Muy bien. Pura vida mm.

Det hände inte så mycket mer där. Men det gjorde inget. Ska tänka över hur jag ska få tid och pengar till att bli surfare och flytta till Santa Teresa.